lördag 21 april 2012

Nä, nu får det fan hända nåt kul

Okej, börjar få damp vilket nog är beviset på att jag börjar bli frisk på riktigt.
Är så sjukt leds på att vara hemma, känns som vi varit instängda i det här huset i flera år. Känner mig som det här psykoparet i den här svenska filmen där ett par vill bli inmurade i sitt radhus.

I morse öppnade jag ytterdörren iklädd svarta mjukisar, svart tröja och med typ sex soppåsar i handen. Jag kisade ovant i ljuset och stirrade rakt på en granne. "Hej!" sa jag, lite käckt oberört och noterade att vår väg fram till dörren var den enda på hela gården som inte var skottad. I den blöta snön fanns våra smygspår fram och tillbaka till brevlådan, inget mer. Kände mig som en kidnappad som hållits fången i evigheter.
Och ja, det var väl i onsdags jag var ute senast så promenaden till affären i dag kändes även den en smula skakig. Hur uppför man sig egentligen i den här civilisationen? Kan kassören se på mig att jag är helt galen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar